Nisse skrev ju i vårt decembernummer om sina äventyr på Europas banor. Men även Master-seriens redaktörer har uppmärksammat vår medlems framfart i Europa. På länken nedan kan du se hela intervjun.
http://www.bighealey.co.uk/catalogue/Mailshots/Nils-Fredrik_Nyblaeus_Interview.pdf
RHK:s fjärde deltävling för året gick av stapeln 23- 25 augusti i samband med 50 årsjubileet av Mantorp Park. MK Skandia och RHK hade bjudit in 600 klassiska sportvagnar och bilar, välkända Reine Wisell, uppvisning av klassiska racebilar samt jubileumsfest.
Trevlig bana med en raksträcka där man får sträcka ut och man kan använda overdriven för första gången på länge.
På fredagen när vi anlände var uppehåll men väldigt blåsigt. Det fina helgvädret var på plats för kvalet på lördagsmorgonen. Det 18 st stora startfältet bestod av förutom våra sex Healeys, riktiga muskelmaskiner såsom Corvetter och Ford GT 40, dessutom sex Elaner och nya bekantskaper var Jan Richter och Christer Pernvall. Imponerande av Claes att kvala in som tvåa åtta hundradelar efter Lars Esselius i stora Corvetten. Lotsen tia och fältet avslutades med mig 15 före Elmon, Kai Roger och Arildsson. Kvällen avslutades med vår sedvanliga kräftskiva.
Lördag race med hygglig start men tjockt in i första kurvan, Jan Hellberg lyckades snurra i kurva två, dock utan någon kontakt. Esselius snabbast iväg men fick bryta efter sju varv pga växellådsproblem, Janne tog över ledningen och vann. Stark styrning av Claes igen som slutade tvåa före Bengt Åke. Olof Cederberg snurrade och även Per Norberg som vi mötte i motsatt riktning i kurvan före mål. Jan Richter i sin snygga Corvette lyckades hålla sin bil i schack trots värmeproblem och uppvaktning av Weigl. Lotsen femma och vi övriga behöll våra kvalplatser . Efter racet var det sedvanliga come- together- partyt för GT GTS/GTP gänget hos Bengt Åke.
Söndag race två, högsommarväder med 27 grader. Jag hade lyckats klättra en placering på startgridden, dock tappade jag starten och fick släppa Lars. Tommy tjuvstartade (vilket inte är svårt på Mantorp) och fick Drive through bestraffning och Jan Hellbergs differential la av efter 5 varv. I tätklungan som bestod av fem förare drog Kling längsta strået och vann före Per, Bengt Åke, Claes samt Esselius, Lotsen sexa och övriga Healeys avslutade resultatlistan.
Nästa race är på Falkenberg och avslutar serien.
PG Johansson
Janne Kling Ford GT40, 2 Claes AH 3000 och 3 Bengt Åke Lotus Elan S2
Far och son Benscik och mängder av Elaner
Ny i klassen, Jan Richter i sin välbyggda Corvette
Start heat två på Mantorp
Lotsen hårt uppvaktad av Per Norberg, Jan Hellberg och Bengt-Åke
Starkt av Claes att utmana dessa V-åttor
Spritar på rad, Elmon, Kai Roger och Anders
Janne Kling i sin klassiska GT40
Tätstriden i söndagens heat
Genom att 275 deltagare hade anmält sig till MSCC årliga Sportvagnsmeeting för RHK och SPVK blev det komprimerat med korta träningar samt heat, det var 18 deltagare i vårt heat. Vädrets makter bestämde att det skulle vara både regn och solsken.
Fri träning på fredagen med solsken för att sedan övergå till regn under lördagen som inleddes med kval. Bengt Åke var tillbaka med sin Elan och tog pole före Schildten och Claes, Lotsen femma före mig. Elmon 13 och Arildsson 15, Micke avstod p.g.a. allt regn. Schildten, Claes och Lotsen blev diskade för att bilarna inte klarade ljudbegränsningarna. Tävlingsledningen tog dock sitt förnuft till fånga efter Lotsens påtryckningar och hävde diskningen. På grund av det stora startfältet blev det inget race för oss på lördagen.
Starten på söndagens första race blev lite smådramatiskt när Tommy, som passerade mig i starten, och Lotsen inte kunde samsas om utrymmet utan touchade varandra, Tommy slet av Lotsens slutrör, skadade fälgen snurrade och bröt. Efter det och Anders Eks avåkning blev det Safety Car. Healey i topp med Schildten och Claes, Lotsen sjua och jag åtta. I Spritegänget var Elmon först före Anders och Micke
Andra racet var relativt händelselöst fram tills det att Petter tappade vänster bakhjul på sin Triumph och blev stående mitt i hålnålen. Jag hade återigen en fight med Jimmy i sin MGB men lyckades värja mig. Återigen seger för Schildten, Bengt Åke tvåa och Palle trea, Claes femma, Lotsen åtta och jag nia. Elmon 12 Anders 13 och Micke 15 i sin populära Frogeye.
PG Johansson
Anders helgens stora vinnare med två hatsegrar
Anders Arildson i Spritduell med Micke som båda jagas av Petter
Anders Lotsengård i sin SID1
Elmon får goda råd inför racet
Koncentration innan start
Heatets hela startfält i Line Up
PG satsar i kampen med Jimmy
Schildtens lösning på bullernivån som ej gav något designpris
Den sanna racer- entusiasten
En seger och en andraplats för Claes i sin välpreparerade Opel Kadett GTE
RHK- serien genomförde årets andra tävling på Gelleråsbanan, 200 anmälda varav 24 i vårt heat i den blandade klassen GT/GTS GTP med gäster från både Finland, Danmark och Norge.
Fredagens fria träning var relativ odramatisk förutom en Elan som kom utanför banan och fick bryta tävlingen samt att Claes fick drivaxelbrott.
Lördag morgon med förarsammanträde och kval, Ford GT40 snabbast därefter en Marcos och en Ginetta före ett antal Elaner, Lotsen 10, PG 12 och Elmon, Kai Roger samt Micke lite längre ned. För Claes for huven upp och dessutom laddningsproblem.
Racet på eftermiddagen var hett och vanns av Janne Kling ohotad i sin GT40 före Jan Hellberg i Marcos, Tord Elan samt Palle i Ginetta från Danmark före ett antal Elaner. Claes återigen laddningsstrul och bröt, Lotsen sexa och PG 10, Elmon 14 Kai Roger 16 och Micke 18. Tråkig incident för en Elan som fick stagbrott och hamnade i räcket i Eje- kurvan.
Söndagens race blev lite humanare med runt 20 grader. Tre Healeys på rad startgridden med Lotsen 11 framför Claes och PG.
Heatet vanns av Palle före Tommy och Per Norberg, Claes med stark uppkörning till fjärde plats, Lotsen sexa och PG nia. Elmon 13 och Kai Roger och Micke därefter.
Healeyresultat:
Nu drar cirkusen vidare till Ring Knutstorp i början av juli.
// PG Johansson
Fotograf: Bengt-Åce Gustavsson www.racefoto.se
Micke ser koncentrerad ut, antingen hustrun eller mekaniker
Landskamp mellan Kai Roger Norge och Elmon Sverige
Lotsen med uppvaktning av Ek i Elanen
Mats Bergryd i Mustangen Shelby GT 350 gjorde allt för att stoppa PG,s framfart i halva race 1
PG uppvaktad av Lars Wiegl i en 911
Trevligt med Jussi Itavvuori från Finland med Porsche i vårt heat
Tätt i Tröskurvan
Kai Roger på line- up med support
Janne Kling GT 40 tillbaka på banorna igen efter olika regeltolkningar av Appendix K
Kullen bjöd som vanligt på växelväder med blåst, sol och regn för vilken tur i ordningen vet jag inte. Banans utmaningar och skick ger många spännande race. Totalt 160 anmälda varav 60 Legend.
Healey Racing Team har kompletterats med Opel och Ford
GT/GTS-65 hade samlat 15 deltagare trots avsaknad av Claes som fått motorras, Schildt som p.g.a. tidsbrist avstod och dessutom Nisse som kom med en Ford Falcon Futura Sprint.
Fredagens fria träning i snålblåst avlöpte utan större problem förutom att Elmon upptäckte missljud i motorn och misstänker att veven lagt av, så var den helgen förstörd. För min egen del släppte fläktremmen på andra passet och som vi sedermera konstaterade hade slagit hål i övre kylcellerna. Fick låna en kylare av Claes efter transport av Cilla från Eksjö, hyvens!
Äntligen sol på lördagen som startade med kval på förmiddagen. Elanmaffian dominerade direkt genom Per Norberg före Lotsen och sedan ytterligare tre Elaner och jag före Anders EkRace 1 på eftermiddagen fick en kaotisk start när fullt satsande Lotsen kanade ut efter bron och for rakt ut i vänstra sandfållan vilket gjorde att det blev fritt fram för fem Elaner på de första platserna. Själv lyckades jag bärga en sjätteplats, Lotsen sjua, Kai Roger Eriksen från Norge i sin fina Sebring Sprite 11 före Micke.
Söndag med kyla och regn, jag hade lagt på nya däck vilket behövdes för race 2. Det blev en omvänd resultatlista där de motorsvagare bilarna fick en framträdande roll. Elanerna försökte streta emot i längsta laget men det var endast Tommy som kunde följa en revanschlusten Lotsengård något så när som vann överlägset. Både Jimmy som blev trea och Emil fyra gjorde en heroisk insats jag hamnade återigen på sjätte, glädjer mig dock åt att jag hade heatets näst snabbaste varvtid efter Tommy. Kai Roger åtta och Micke 12.
PG #12
SID1 har under vintern genomgått en liten översyn, framförallt motorn hos Kenneths Motor i Motala. Nya lager, kolvringar och ventilstyrningar (en satt lite löst, fick byta en ventil också!). I övrigt inga problem, men skönt att ha den genomgången inför säsongen. Hade ju gått fyra säsonger utan större problem.
Lite ny färg här och där på motor och i motorrummet, känns ganska fräscht nu. Idag blev bröllopet klart, med god hjälp av svågern/grannen Penno kom motor och låda på plats. Lite mer skruvande, sedan är det förhoppningsvis dags för förlossning nästa vecka. Det första skriket är alltid en välsignelse!
Tror att även PGs bil snart – kanske redan? – är i samma skede, och Claes vet jag redan har ny genomgången motor och växellåda på plats. Inte bara Opelmekande där alltså!
Och snart är det ju dags för säsongspremiär på Kinnekulle 10-12 maj. Du kommer väl och tittar, hälsar och hejar!?
Övertygad om att även Anders Schildt, Micke Frieberg och Elmon Larsson kommer dit med uppfräschade bilar och uppladdat adrenalin!
Anders L
I vår familj finns ett stort intresse för motorsport. Självklart sprunget ur sambons Claes Andersson intresse för först folkrace, sen rally och numera racing. Att det blev just Claes som jag ville göra en intervju med var att han kört just alla tre olika genre.
Min kusin Bengt åkte på varenda rallytävling på 70-talet och jag fick följa med och titta i skogen. Min första bil blev sen en Opel Rally Kadett och då hade jag en dröm om att köra rally. Pengar fanns dock inte, vilket kan ha berott på att den låg i diket med jämna mellanrum i Tranås-trakten….
Det har alltid varit spännande att köra fort, den känslan försvinner nog inte när den väl satt sig.
Med tiden avtog intresset för motorsport och jag började med båtar istället. Både att bygga och vara ute på sjön.
Rally Kadetten utmärkte sig i skogen och eftersom det blev min första bil så har tanken hängt med genom åren att någon gång tävla med just Opel.
I mitten på 90-talet skulle kollegorna på jobbet ha en klubbtävling i folkrace. De byggde bilarna själva och tyckte att jag kunde vara med. Jag fick låna en bil av en kompis och var med i tävlingen som gick på folkracebanan i Stensjön. Det var riktigt roligt och det gjorde inte saken bättre att jag kom bra till.
Sedan blev jag biten. Köpte folkracebilar och trimmade med hyfsad framgång i några år. Efter det kom rally naturligt att vilja prova. Första rallybilen blev en gammal Volvo 140 som jag körde i några månader. Det gick väl sådär. Jag upptäckte snabbt att andra körde galet fort i skogen! När jag bytte bil till en Opel Ascona A började det gå bättre och bättre. Bland annat körde jag mycket rallysprintar i Östergötland med flera vinster.
Asconan A byttes mot en Ascona B i nationella klassen och jag höll på till fram till 2002. Även backtävlingar körde jag några gånger. Dock började det gå alldeles för fort i skogen och intresset avtog. Jag hade uppehåll till 2013 då återigen en kollega fångade mitt intresse för Historic Racing. Han var engagerad i Austin Healey som jag även byggde sedan. Numera kör jag även en Opel Rally Kadett och äldste sonen en Opel Ascona A i just Historic Racing.
Alla är olika men racingen är extra kul på grund av gemenskapen och att man delar den med familjen i depån. Det är heller Inte lika mycket jobb med bilen som i rally. Körmässigt är det två olika saker och går inte jämföra.
Racingen gör mindre ont att köra, det är inte lika farligt och därmed säkrare.
Det är en hobby som vilken som helst. Framför allt är det kul att ha något att fundera på. Sedan är det självklart spänningen och anspänning i tävlingsmomentet.
Nästan – man vill ha en bil som går så fort som bara är möjligt utifrån gällande reglemente. Det är en tillfredsställelse när allt funkar.
I racing spelar bilen en större roll för framskjutna placeringar än i rally. Där blir förarens kompetens och framför allt mod ett större utrymme. Ju högre nivå man kommer i all motorsport desto större roll spelar bilen.
Just nu är det Kadetten eftersom den är nyast men i längden är det Healeyn på grund av att det är mer utmanande för föraren.
Möjligtvis en bil med en stor V8 i Historic racing. Annars är jag rätt nöjd med de bilar vi har.
Det är några månader kvar till säsongen dra igång igen och som vanligt är hela familjen laddade 🙂
Cilla
Att bygga en Healey eller vilken annan racerbil som helst för historisk racing är ganska snårigt. Det finns flertalet sätt att reda ut vad som får lov att byggas om, modifieras osv. Det första som anger hur bilen ska byggas är Homologeringen – ett dokument som tekniskt dokumenterade bilen och godkänndes av FIA (Fédération Internationelle de l’Automobile) ett visst datum i historien. Utöver det så finns ett reglemente som heter Appendix K som beskriver vilka avsteg som får göras från homologeringen och vilka tillägg som är obligatoriska, främst säkerheten med bur, stol, bälte, brandsläckare osv. Som ett tredje komplement finns även möjligheten att själv söka efter en historisk dokumentation och bevisning för hur en bil tävlade under den aktuella tidsperioden. Om man tex kan finna att en Healey deltog i en internationell tävling med bredare fälgar och skärmbreddare så får man lov att bygga sin bil så. Dock måste den även i allt annat överensstämma med just den aktuella bilen som förebild. Man kan alltså inte plocka äpplena ur kakan från både homologering, appendix K och historiska dokument och bevis.
När det gäller just en Healey 3000 så finns en omfattande homologering som tillsammans med appendix K utgör i princip hela det tillåtna sättet att bygga en race Healey.
Rent sportsligt och resultatmässigt så är historisk racing ganska förutsägbar med tanke på att de bilar som var snabba på tex. 60-talet även är snabba nu för tiden. Inget har egentligen förändrats. Sporren för mig personligen är att bygga en bil som trots ett begränsande regelverk ändå är betydligt bättre på ett flertal mindre punkter än vad man lyckades med på 60-talet och på så vis få upp bilens lägstanivåer. Kan bromsar, motor, hjulupphängningar, viktfördelning osv optimeras bättre än vad man lyckades och hann med på 60-talet så blir bilen snabbare. Med andra ord; inget får lämnas åt slumpen om man vill utmana E-types, Cobror osv.
Min nuvarande tävlingsbil är den senaste i raden av race Healeys som jag byggt från modifierade gatbilar eller helt från grunden. Min bil är byggd från grunden vilket innebär en helt ny ram, innerkaross och ytterkaross i aluminium. Enbart dörrstommarna och övre plåten mellan torpedvägg och instrumentbräda är gamla. Det är tillåtet att förstärka bilens bärande konstruktion lokalt, eller på de ställe det redan finns någonting. Dvs förstärkning av infästningar för motor och hjulupphängningar får göras (men ganska diskret) och ramen får tex förstärkas med en utanpåliggande plåt. I mitt fall så utgör den nya ramen som är utan sprickor och dylikt från 50-års brukande en bra stomme. När det kommer till buren så är det reglerna i Appendix K som gäller och i själva verket utformas den för förarens säkerhet. Dock är det naturligtvis så att den styvar upp ramen och om infästningspunkter och konstruktion utformas noggrant kan det bidra enormt mycket till styvheten.
När väl ram, inner och ytterkaross blivit klara så är det dags att anpassa bilen specifikt för racing och de originalkomponenter som byts ut. Bensintank, pedalställ med bromsvåg, oljekylning, stol, bälte, kollapsibel styrning, barlastinfästningar, broms- och elledningar m.m. kräver alla sina ändringar, beslag, förstärkningar osv.
Motorn jag byggde för bilen har såklart alla godsaker som stålvevaxel, stålstakar, smidda kolvar, aluminiumtopp osv. Även här reglerar Appendix K en del tillägg och förtydligande som gör det möjligt att fritt porta toppen och konstruera en egen kamaxelprofil tex. Detta tillsammans med starkare material och bättre balanseringsmaskiner gör att effekten landar på strax under 300hk. Att jämföras med Healey på 60-tale som sällan gick över 200hk.
Växellådan är förmodligen det stället där det inte kan göras mycket mer än vad som gjordes på 60-talet och de som kört en race Healey vet att man får leva med skrapningar tack vare högre varvtal och hårdare material i drev som gör att synkringarna inte griper lika bra.
I bakaxeln så är det modifieringen i stort sett enbart monteringen av en lamelldiff, starkare drivaxlar, alternativa utväxlingar och lokal förstärkning av fäste för panhardstaget.
Bromsarna är även de identiska med 60-talets bortsett från montering av skivor även bak. Tyvärr är bromskylning inte tillåtet mer än med ett fast monterat ”scoop” som är väldigt svårt att få till på en Healey. Aningen farligt anser jag då bilarna går väldigt mycket fortare och ska bromsas ned från högre hastigheter nu för tiden. Vi använder dock andra värmetåligare bromsbelägg och bromsvätska samt stålomspunna plastöverdragna bromsslangar.
Hjulupphängningarna får tyvärr inte modifieras så mycket men spiralfjädrar fram, bladfjädrar bak, bussningar samt stötdämpare för ändras så länge de bygger på samma funktion och princip som originalet.
Elsystemet specialbeställdes med en del kablar borttagna med desto fler tillagda för extra bromsljus, transponder, oljetryckslampa, framtida extraljus, dubbla bränslepumpar med mera.
Efter lackering av ram och innerkaross påbörjas montaget av nya fina delar. Själv är jag väldigt noggrann med att allt som monteras ska se snyggt ut och så långt det är möjligt ha ett ytskiktsskydd. Jag bygger alltid ihop hela bilen, startar-upp och provkör innan ytterkarossen monteras för sista gången och sen lackeras enbart på utsidan.
Därefter är det dags för hjulinställning, viktbalansering (s.k. corner-weight) med förare i bilen och nå upp till homolgerad minimivikt på 1030kg. Just vikten är tråkig för oss som kör Healey eftersom homologeringen gjordes på en rallybil som var utrustad för den tidens uthållighetsrally. Dvs reservhjul, domkraft, kartläsarstol, stor bränsletank osv. Om min bil vägts utan bur, som ju inte fanns på 60-talets bilar, så hade vikten landat runt 930kg. Att behöva stoppa i 30 kg bur är såklart nödvändigt men 70kg barlast är inte kul. En Jaguar E-type ska enligt homologeringen väga runt 900kg men hur den än lättas kommer den aldrig under 1000kg. Tänk er att få bygga en Healey och kämpa för att komma ner till minimivikten som kanske borde varit ~850kg…
Första testet med min bil var på Sturup Raceway i maj 2017. Först 5-6 varv i lugnare tempo för att allt ska ha en chans att röra sig och börja jobba. Sedan upp med bilen på bockar och inspektion av alla viktiga skruvar, muttrar osv. Ut igen och successivt öka takten under 10-15 varv. Tillbaks i depån för kontroller och sedan ut på banan med full attack och för att få en känsla för bilens balans och uppförande. Allt gick som planerat men för säkerhetsskull så kollar jag alltid över i stort sett allt på bilen efter första inkörning och mellan alla tävlingar.
Vid kommande tävlingar så visade sig bilen vara en aning snabbare än min förra vilket ju vara hela poängen med övningen.
//Anders Schildt
info@healey.com
The Track Day på Anneau du Rhin under 5th European Healey Meeting Black Forrest 2018.
Den svenska Healeyklubben var värd för denna dag på racerbanan som representerades av Nina & Nils Fredrik, Viktoria & Fredrik, Cecilia & Raoul, Clas, Göran samt undertecknad.
Bifogar dagsprogrammet i sin helhet kompletterat med några bilder.
Wednesday June 13th, 2018
A day at The Race Track Anneau du Rhin
Welcome to Anneau du Rhin in Bitzheim/Alsace 52 km from Rust. This is a unique opportunity for you to drive yourself on a professional race circuit with your road Healey.
The lenght of the track is 3700 meters and it is regularly used for club racing, testing and speed events. It is a modern track built in 1996 by Caroline Bugatti, the granddaughter of Ettore Bugatti, and Bruno Sprengler family. Its layout is inspired by the famous Paul Ricard F1 circuit.
The entry fee is Euro 50 per car and lunch ticket Euro 29 per person, which you have to order in advance with your registration.
The track will be open from 9.00 am – 5.00 pm. Drivers will be divided into groups of 15 – 20 cars with maximum two persons per car and three runs during the day. Access to the race track with FIA helmet only, which will be provided at the circuit.
8.30 Breifing and sign in for all the drivers who have paid the entry fee to the track.
9.30 Morning session with entry for the first group to the track.
11.30 am – 1.30 pm lunchtime.
1.30 Afternoon session
For reasons of safety all driving must of course be done with every ones common sense and following the instructions from the officials!
PG Johansson
Replikabyggd 100S efter 1954 års Austin Healey 100S prototype med samtliga specifikationer och prestanda som ” Special Test Car 100S Prototype ” som Lance Macklin tävlade med i Mille Miglia 1954.
Lance Macklin 1954
Steve Pike bakom ratten i replikan som han själv byggt.
Två Healeyprofiler på en annan typ av fordon, Charles Matthews och John Chatham.
Concours d´ Elegance- vinnare 5th EHM 2018, Rob Rowlands 100 med 3,8 liters motor, aluminiumblock, aluminiumtopplock och trippelwebrar.
Clive Baker och John Chatham spekulerar om racingminnen.
Line Up.
Det var inte bara ” Gentlemans Drive ”
Göran & Clas spanar in The Hot Sax Club på kvällens BBQ Dinner.
Årets final i RHK- cupen kördes på Falkenbergsbanan tillsammans med Sportvagnsmästerskapet med över 200 bilar på startlinjen. Väderleken var varierande med blåst och regn under träningar och kval, men torrt till racen.
GT-klassen har i år dominerats av tre förare, Bengt-Åke Bengtsson, Claes Andersson och Anders Schildt vilka var på plats tillsammans med Elmon och Anders Arildsson från Healey Racing Team. I startfältet fanns ytterligare fem Elaner, en Elite, Marcos, Ginetta G4, Triumph samt en MGB.
Schildten pole före Bengt- Åke och Claes som fick kopplingsproblem i starten och tjuvade med 15 sek tillägg. Racet blev en defilering av Anders S som vann före Bengt- Åke och Tommy, Claes åtta med sina problem, Elmon 12 och Anders A 13.
Race två blev en upprepning av resultatet trots att Anders S fick kämpa hårt med ett brustet panhardstag. Undantaget var Claes som valde att få starta sist med anledning av kopplingsstrulet ( trots stora mekarinsatser inte blev 100 % ), körde upp sig till fjärde plats.
Ett stort GRATTIS till Bengt- Åke som styrde hem totalsegern i RHK- cupen 2018.
2018 års klassegrare i GT GTS GTP -65
GTS 3, 0-1150 cc 96 Mikael Frieberg Austin Healey Sprite
GTS 4, 1151-1300 cc 95 Jörgen Brynne Lotus Elite
GTS 8, 0-1150 cc 45 Elmon Larsson Austin Healey Sprite Mk II
GTS 10, 1301-1600 cc 27 Bengt-Åke Bengtsson Lotus Elan S2
GTS 11, 1601-2500 cc 18 Jimmy Edwardsson MGB
GTS 12, över 2500 cc 6 Claes Andersson Austin Healey 3000
GTP 23 Jan Hellberg Marcos 1800 GT
// PG Johansson
fotograf Bengt-Åce Gustavsson – www.racefoto.se
Healey dominerar igen, denna gång genom Anders Schildt i sin välbyggda 3000
Anders hårt uppvaktad av Elanmaffian
Årets RHK- mästare totalt Bengt Åke Bengtsson
Elmon jagad av Jimmy och Mats Ek
Ettan och tvåan i båda heaten
Anders Arildsson glädjer Elmon med sitt deltagande
Tord och Per Åke värdar för vårt traditionella Come- Together- Party i GT GTS & GTP- klassen
Lite ovan situation för Claes, men det har sin förklaring
Lillebror och storebror