Det var varmt vänligt välfyllt osv, bla bla bla. I den yttre depån hade Healeygänget slagit sig ner. Där var Anders Lotsengård med SID:en med Mats Svanberg som assisterande. Var den då ännu 50% Matsk? Jag vet inte. Där var Joakim Glaés med sin 3000 och där var Nisse Nyblaeus med sin 100 M. Där var Leif Molin med sin Frogeye. Där var fruar, barn vänner och bekanta. Anders Schildt stod någon annanstans.

Jag misstänker att de flesta av er har besökt SSM någon gång. Om inte åker ni dit nästa-året. Där finns mycket att titta på. Så mycket mer är det inte att säga om det. Det är allt vad en tisdag i slutet av december eller början av januari inte är. Först är det allt det där med sol och bilar och racing och så. Fast det riktigt roliga börjar först efter lördag eftermiddags sista racepass framåt femtiden. Då blir det lilla samhälle som Knutstorpdepån blivit, mer socialt och gemytligt. Då kryper förvisso några in under motorhuvar och chassin och stannar där. Men de flesta ägnar sig från och med nu åt avslappning, mat, dryck och varandra. Det blir semester, campingliv och, i vissa fall (detta måste vi acceptera) fest.

Vi kör lite racingbilder först så återtar vi texttråden vid sextiden.

Se nu är klockan sex eller strax därefter. Resultaten från tävlingarna är ju så gamla vid det här laget att dem tänker jag lämna därhän. Vad som kan konstateras är bara att det kördes bra på alla händer förutom Nisses. Hans 100 M stod där mest i sitt släp som ett utställningsföremål. Ett utställningsföremål med viss schwung dock, ety det stod på släpet att läsa att ekipaget var på väg till Le Mans och den klassiska versionen av 24-timmarsloppet där.

Men nu och här plockas grillarna fram. Kanske att någon öppnar en öl. Elverken drar igång.

Maten äts och GT blir på modet. GT kan stå för en biltyp men det kan också stå för en drink. Då bör man göra sig lite försiktig även om det är svårt.

Eftersom stora delar av sällskapet ämnade sig åt Le Mans när Knutstorphelgen överstökats så plockades startlistorna därifrån fram. Nisse som ju skulle köra sin bil tillsammans med Robert Petersson i grupp 2 med bilar från 1949 till 1956 fick förtroendet att läsa upp detta startfält högt. Själv läste jag grupp 5 och 6. Porsche 917 och så ni vet. För även om man är Austin Healeymänniska så måste man/ni väl ändå tänka på en 917 med bävan, häpnad och lust?

Nu provades också de overaller som Anders och Mats skulle ikläda sig som mekaniker i Frankrike. Nu blev det ju så infernaliskt varmt där nere att ett användande var att betrakta som omöjligt. Dessbättre då att den svenska sommarnatten möjliggjorde detta. Denna natt innehöll mer, det mesta som väl var dolt i dess ljusa svarta.

Söndagen blev het och mycket tung. Man skall vara försiktig med vem man ger sig i lag med när GT inte står för biltypen. Dock genomlevdes den. Och då våra vägar skulle åtskiljas för några dagar, avslutades den med den fantastiska frasen:

-Vi ses i Le Mans

Göran