I runda slängar ett år har jag nu varit webbis för AHCS. Hur har det varit, frågar jag mig (för att få ihop en text), och vilka är Ni? Det skall jag berätta för er. Ja jag har naturligtvis inte träffat Er alla. Det är egentligen endast några få jag haft ynnesten att få bekanta mig med. Jag hade kunnat kursivera ordet ynnesten, jag hade kunnat sätta det mellan citattecken, för att på så vis göra uppmärksamhet på det inte så självklara i huruvida det verkligen varit en ynnest i ordets ursprungliga betydelse, att göra dessa bekantskaper. Men det gör jag nu inte.

Det var Mats Svanberg som initierade kontakten. Det är Mats Svanberg ni allvarligt skall ta åt sidan för framförande av tveksamheter. Det är Mats Svanberg som är den där bullriga mannen med vissa Benny Andersson-drag. Men det vet Ni. Det är Mats Svanberg man skall hålla sig misstänksam emot då han vill bjuda på GT under sena julikvällar. Det vet jag. Han är bullrig men god. Mats kände jag. Hans parhäst Anders Lotsengård har jag alltmer lärt känna. Det är en man som rattar SID med bravur och vågar stå emot då diskussionsvärderingarna tenderar bli lite generella och ohumana om aftonen. Det är en man, som i klassisk overall, kan utföra en dans av sällan skådat slag i en sen racingdepå. Jocke Glaés är ju från samma häre och är ock bekant sedan tidigare. Då har han oftast kört de Tomaso Pantera! Nu är denne vänlige man ju en av de som anför den svenska Healeysatsningen på racerbanorna. Mer av det nästa-året får vi hoppas. Kanske en, två, tre, fyra, fem, sex stycken AH:s slitandes Dunlop. Eller vad ni nu kör på för gummi.

Av dessa rejsers har jag aldrig pratat med Anders Schildt, bara sett honom som ett rött jehu på tvären i en eller annan av detta lands racerbanors kurvor. Så har vi Nisse och PG. Herregud. PG hade jag sett i ett annat sammanhang på en banträff dit han kommit med sin Healey. En högljudd västgöte som tydligen var ordförande för Healeyklubben i Sverige. En högljudd västgöte är han fortfarande, han tycker om att prata, men det dyker med tiden upp drag som lindrar hans säljarattityd ganska ordentligt. Det är en aktiv och entusiastisk ordförande Ni har. Och Nils-Fredrik då, bankmannen med lugg och anor i direkt nedstigande led från Anckarström, eller var det von Fersen? - hur närmar man sig en sån? Kan man säga Nisse? Det visar sig dock att han är en ganska lättsam fan. Med stil förstås, och med ett stort begär efter att beträda de riktigt klassiska racerbanorna. Men de där två: Ni anar inte så vansinnigt petiga de är!!! Hur många har inte telefonsamtalen och mejlen varit för att påpeka och korrigera Hemsidan. Och det har inte rört sig om de stora linjerna, nej nej: "Kan du inte flytta den röda rubriken på vänstersidan en halv millimeter åt höger. Och kulören en tiondelston åt blod!? Ibland tänker jag: men herregud om ni nu är så noga med millimetrar och kvarkjusteringar, en hit eller dit, varför i Englands namn snöade ni in på Austin Healey??

Men tid lägger de ner på klubben.

Med dessa första bekantskaper under Healeybältet var det med viss bävan jag for till Sviestad en lördag i våras för banövningen där. Healeyfolk i allmänhet (även utan att blanda in ovanstående) är väl i allmänhet ganska stora på det tänkte jag. Det visade sig att de var hur trevliga och jordnära som helst, Anders Gustafson, Per Schoerner, Thomas Almér och Lasse Johansson. Men kanske är de undantag? Börje Engwall träffade jag också i Knutstorpsdepån i juli. Han verkade också vara ett. Och Lena och Claes Aleskär. Lena som bjöd på cigg och Claes med sinne för estetik och exklusiva bilar. Mycket sympatisk och trevlig. Med bildskön dotter. Och Magnus Karlsson i Borås som har en helhäftig hemsida och renoverar Healeys som ingen annan och skickar vänliga mejl. Vad gäller renoveringskvalité bara sin like i Göran "Goran" Nilsson då kanske. Vad vet jag. Är ni undantag hela bunten? Och Kerstin som ju har Mats och dra på och ändå kan vara avslappnad, trevlig och bjuda på god ost.

Och till Goodwood åker ni. In mass! Och Lyngborn som jobbar järnet med Enthusiasten. GT-Robban med kvalitetstidningen. Och Nina med både hundar och Nisse att hålla efter.

Ni har många träffar. Ni håller Healeyflaggan levande. Ni hörs, syns och väcker positiv uppmärksamhet. Det hör jag från folk som inte har det minsta med Healey att göra och som inte känner min syssla.

Det kommer in mycket inför era träffar till Hemsidan. Lite mindre insändes om sådana träffar sedan de varit, i fotograferad och skriven form.

Så blir det årsmöte i Småland 2012. Bill och Bull håller i trådarna. Då samlas Ni. Kanske syns vi, kanske inte. Kanske har ni köpt er en 8 miljoners-Healey, kanske har ni sålt den Ni har. Kanske är jag webbis, kanske inte. Man vet aldrig. Det är det enda man vet. Och att Nisse skickat in anmälningspappren till Le Mans Classic.

Göran